Vad har jag gjort?
Om jag kunde.
Vad har gjort?
Om jag ville.
Vad har jag gjort?
Ta bort mig.

Jag blev på bra humör idag, det som hade en dålig start fick ett lite bättre slut. Men ändå känner jag mig inte hel än. Och ännu mår jag inte bra.
Ångesten finns kvar fortfarande och det tär självklart på mig. Rädslan finns där också och den försöker krossa mig inifrån och sända skärvorna av mitt mod ut i blodet så att jag kvävs. Än så länge har jag lyckats hålla undan den, tvingat iväg den, men hur länge till jag klarar av det vet jag inte riktigt.
Kanske om jag hittar en ljuspunkt någonstans att fästa tankarna vid. Om jag hittar den där extra starka stjärnan att klamra mig fast vid när resten av världen skakar. Då kanske jag kan andas igen, men det verkar som om just mitt ljus har grott fast under tonvis med mörker någonstans dit det inte finns någon karta. Därför är det svårt att leva som jag gjorde förr.
Men nu, just nu, mår jag ändå ganska bra. Även om jag vet vad jag kommer göra mot mig själv när alla andra blundar, även om jag vet hur mycket jag kommer såra dom jag älskar för att jag inte kan stoppa mina handlingar. Just nu är jag nästan lycklig och det är ganska fint ändå.