Oj.
Ibland blir det bara för mycket, ibland vill man bara göra någonting drastiskt.
Oj.
Det var dumt gjort, men jag är inte glad på er. Jag vill inte.

Nu är lovet slut. Nu är det bara två dagar kvar tills skolan börjar. Nu är det bara två hemska dagar kvar innan jag kvävs igen. Lov kan gärna få börja, men dom behöver väl inte ta slut?
Nej, i kväll är jag mycket trött på allt det här. Jag borde gå och lägga mig, men jag vill inte. Jag vill inte att det ska bli imorgon än. Jag vill inte att den här dagen ska ta slut, men jag vill att nästa vecka ska ta slut. Jag vill inte att nästa vecka ska börja, men jag vill att om sex veckor ska vara nu. Tiden är ond.
Och nu då? Stjärnor är det där ute. Stjärnor. Dom är vackra. Det såg jag, förut, när jag gick mellan bilen och huset. Det är svinkallt ute. Det märkte jag, förut. Det har jag märkt hela dagen. Och det har varit en vacker vinterdag. Utan snö. Och nu är den egentligen slut, men jag vill inte att imorgon ska komma. Jag vill slippa undan det där ansträngda och bara leva istället. Men det går inte. Jag måste stänga in mig i masken igen, måste trycka in hela mig i en alldeles för trång kroppsstrumpa, bara för att tillfredställa någon jag inte längre känner.
Och sedan kommer det mörka.
Godnatt.