En kassörskas leende.
Det finns dagar när allt går käpprakt åt helvete.
Också finns det dagar som igår. Och dagar som idag.
Dagar som igår och idag är härliga dagar som man vill köra på repeat resten av livet, istället för att göra något nytt.
Jag har märkt att dom som står i kassan i olika klädaffärer kan göra väldigt stort intryck. Det märkte jag igår, faktiskt.
Jag skulle köpa en mössa och ett par vantar på H&M. Hon som stod i kassan log mot mig när jag kom fram och det var som om hon sände någon slags värme rakt in i kroppen på mig. Jag blev plötsligt så lycklig och trygg i mig själv. Hon kändes äkta och jag tänkte bara: "Wow, nu blev jag glad."
Kanske var hon inte äkta. Kanske var hon egentligen jättefalsk. Kanske var det inte meningen att hon skulle ge mig den där måbrakänslan, men det gjorde hon och när jag sedan gick runt på stan i all min ensamhet kände jag mig trots allt inte nere eller trött. När folk stirrade på mig för att jag satt själv på McDonalds, när folk stirrade för att jag satt själv på en bänk, kände jag mig inte irriterad eller generad. Inte ens ledsen. Jag kände mig bara lycklig.
Och allt det där härliga bara fortsatte.
Ridningen gick bra, jag fick en häst jag tycker väldigt mycket om och fick alldeles lagom mycket beröm av ridläraren.
Sedan bar det av till grannen på halloweenfest. När till sist alla andra gått hem och jag, min granne och min grannes lillasyster satt kvar själva och såg på skräckfilm var den där känslan tillbaka igen. Jag kände mig levande. Jag kände mig lycklig.
Och kanske var det tack vare den där icke-falska, eller falska, kassörskan på H&M?
Också finns det dagar som igår. Och dagar som idag.
Dagar som igår och idag är härliga dagar som man vill köra på repeat resten av livet, istället för att göra något nytt.
Jag har märkt att dom som står i kassan i olika klädaffärer kan göra väldigt stort intryck. Det märkte jag igår, faktiskt.
Jag skulle köpa en mössa och ett par vantar på H&M. Hon som stod i kassan log mot mig när jag kom fram och det var som om hon sände någon slags värme rakt in i kroppen på mig. Jag blev plötsligt så lycklig och trygg i mig själv. Hon kändes äkta och jag tänkte bara: "Wow, nu blev jag glad."
Kanske var hon inte äkta. Kanske var hon egentligen jättefalsk. Kanske var det inte meningen att hon skulle ge mig den där måbrakänslan, men det gjorde hon och när jag sedan gick runt på stan i all min ensamhet kände jag mig trots allt inte nere eller trött. När folk stirrade på mig för att jag satt själv på McDonalds, när folk stirrade för att jag satt själv på en bänk, kände jag mig inte irriterad eller generad. Inte ens ledsen. Jag kände mig bara lycklig.
Och allt det där härliga bara fortsatte.
Ridningen gick bra, jag fick en häst jag tycker väldigt mycket om och fick alldeles lagom mycket beröm av ridläraren.
Sedan bar det av till grannen på halloweenfest. När till sist alla andra gått hem och jag, min granne och min grannes lillasyster satt kvar själva och såg på skräckfilm var den där känslan tillbaka igen. Jag kände mig levande. Jag kände mig lycklig.
Och kanske var det tack vare den där icke-falska, eller falska, kassörskan på H&M?
Trackback